klarar inte ens av en sådan enkel sak som att blogga. inget klarar jag av. tänkte att jag skulle få njuta av ett sista sommarlov, men ack, inte får jag njuta ifred. från alla håll känner jag föraktet, från nya människor jag möter, från nära vänner och från det man brukar kalla familj. 

"där går den där arbetslösa dagdrivaren"
                                 "när ska hon ta tag i sitt liv?"
       "här ser vi en människa utan framtid"
"same" 

orden är som piskslag mot min stackars själ. men om det bara vore ord... blickarna ska vi inte ens tala om, alla dessa blickar...  

jag försöker att vara stark, tänka att 'petra du är värd den här vilan. du slet så hårt, tänk vad stressad du var där ett tag, du får sega ner dig totalt' men jag känner mig smutsig. ja smutsig är vad jag känner mig. 
du värdelösa varelse

jag avslutar mitt inlägg med ett citat från A Clockwork Orange:

"Initiative comes to thems that wait"

och mår därmed genast mycket bättre.

/p