ibland är jag så fucking dumihuvet att jag inte vet vad!

okej... eeeh asså nu ska jag typ formulera ett inlägg här va. försöka förmedla hur det känns när en grej som man gått och haft ångest för (o detta har gjort att peppen inför den där resan inte riktigt kunnat infinna sig så som den skulle) bara löser sig. och den där brutala ångesten släpper. och man vet att man kommer kunna åka på resan och bara chilla och hare så jävla göttmos utan att behöva tänka på vad som händer när man kommer hem. den känslan ska jag försöka få er att förstå. men jag inser att jag inte är så bra på att uttrycka känslor med ord. det enda jag typ kan skriva är:

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH FYFANFYFANFYFAN IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHH ASSÅ TYP FATTAR NI?!?!?! SÅ JÄVLA VÄRT!!! SÅ JÄVLA FUCKING VÄRT!!! MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!! O MY FREKKING LORD! WÖÖÖÖÖÖHÖÖÖÖ FETFEST!

okej, det här jobbet är inte det mest fantastiska. men det är jävligt bra. och det faktum att de faktiskt beviljar min tjänstledighet känns, för en som jag som aldrig kan tro på sig själv o att man gör ett bra jobb, faktiskt så jävla sweet! sen så kan jag nu även känna pepp för våren som kommer efter resan. i stockholm, i lägenheten, med vänner, på fester, med öl i handen och förhoppningsvis lite då och då även en och annan kuk i fittan.


/p