jag vet att jag är sjukt attraktiv otroligt charmig o allmänt jättetrevlig. not a biggie. men när män (gubbar) på 39 barre är kär i en e det fan lite jobbigt. alla vet vart jag jobbar så ni kan ju räkna ut att det är en riktig pudding jag har att göra med. bokstavligen talat alltså. (ja det är alltså en kund till mig. det låter jävligt dumt o säga kund i det här sammanhanget, låter ju för fan som jag är en hora)

idag då. sitter på jobbet o lökar sneglar ut genom fönstret o ser att han är på ingång. tänker fuck varför är jag själv. i vanliga fall kan man smita iväg  o låt någon annan sköta snacket. men aja inte mkt o göra. bre på smilet o 
b-godmorgon!
-näe men isabell *ler världens största leende, du har gjort hela min helg*(här har vi fel nr ett. han kan för fan inte kalla mig isabell, det är bara mamma som  göra o möjligen mina närmsta vänner. det är lixom lite jobbigt personligt... ni fattar) va kul o se dig! så du e här så här tidigt en lördaghehe
b- ja du, men såvidare pigg är jag inte.(o här lägger jag av någon jävla anledning upp handen på disken)
- men du ser pigg o fräsch ut
b- haha ja tack man försöker ju (NU KOMMER DET )

okej jag har typ brutala problem  men jag fick sån jävla panik

han lägger sin hand på min hand o håller i den lite kärleksfullt samtidigt som han ler o försöker köra nå jävla puppieeys o lägga huvudet på sned. kom igen ahhhh så jävla äckligt så jag typ dör.

Man kanske bör tillägga att har hållit på o smörat o kromat o haft sig i ett och ett halvt år nu!

---

Fy fan jag klarar inte av att skriva mer nu. jag är känslomässigt störd och värre lär det ju bli om typ två veckor...

Jag förväntar mig inte att du ska förstå, den enda som jag vet gör det är petra. kände bara att jag var tvungen att få det ur mig.

harä tjockis. trevlig söndagsångest. tja

//b